Om jordbruk och ekonomivetenskap 2008.

 

Göte Bertilsson

 

En grundgenomgång gjordes 2005-06. Sammanfattningar och en litteratursammanfattning (om än ostrukturerad) finns på www.greengard.se .

 

Men nya böcker och artiklar kommer och därmed finns motivation till en uppdatering. Som förut: jag kommer inte att göra böckerna rättvisa. Jag tar upp bara frågor av intresse för rubrikens frågeställning.

 

Den bärande ekonomisk/politiska diskussionen är att en fri marknad ska styra, och denna marknad blir alltmer global. Detta är nog bra i allmänhet, men jordbruket har vissa problem med global priskonkurrens som fordrar uppmärksamhet:

 

Långsiktigheten. Markvård och landskapsvård fordrar långsiktiga hänsyn. De kommer inte in i marknadsmekanismen.

 

Den samlade jordbrukarkåren har hand om skötseln av en stor del av jordklotets ekologiska system. Det fordrar hänsyn utöver att optimera produktionen av en viss produkt, men detta kommer inte heller in i marknadsmekanismen (annat än i en vag miljöpolicy inom WTO).

 

Dessa två punkter gäller egentligen all produktion som grundas på ekologiska system (skog, fiske mm). I tillägg finns följande för jordbruk i jämförelse med de flesta industrivaror:

 

Produkternas karaktär av stapelvaror utan identitet (utom smärre nischer).

Producenterna är små och maktlösa på marknaden.

In- och utträde är trögt, ofta fördröjt till generationsskiften.

När företaget lägger ner övertas ofta produktionsapparaten av någon annan. Följden av dålig ekonomi blir inte lägre produktion utan strukturrationalisering.

 

Nu är ju inte jordbruket oskyddat i global konkurrens. Både Sverige, EU, USA m fl har både miljöprogram och och olika stödprogram. Så diskussionen gäller mer principer.

 

Sverige har jämförelsevis bra program: kväveskatt, stallgödselregler, djuromsorgsregler, frivilligt avstående från vissa kemiska medel osv. Men det ger konkurrensnackdelar och det finns röster för en ”nedrustning”. Det är fullt förståeligt och logiskt.

 

Det syns dock som om förståelsen ökat för att marknadskrafterna (grundade enbart på kostnad/pris)  inte fullt ut kan få styra jordbruket.

 

Och vi har den stora frågan: hur ska vi få in långsiktighet och miljöfrågor på en stapelvarumarknad  där priset styrs av internationell konkurrens?

 

Eller en alternativfråga: kan spannmål och kött i stora volymer bli märkesvaror? För ska vi få någon miljöeffekt av betydelse räcker det inte med nischer.

 

 

 

Aktuell litteratur.

 

Håkan Pihl.  Miljöekonomi för en hållbar utveckling. SNS förlag.

 

En mycket bra genomgång från grunden av samspelet mellan ekonomi och miljö.

Följande punkter är av speciellt intresse för rubrikens frågeställning:

 

Långsiktighet.

Problematiken belyses väl, också med exempel från jordbruket. Framtida effekter bör tas hänsyn till och värderas, räntefaktorn blir då av stor betydelse.

Min kommentar: det som sägs snarare accentuerar problematiken än anvisar lösningar: hur ska långsiktiga hänsyn som ökar kortsiktiga kostnader kunna tas hänsyn till i en produktion av stapelvaror som styrs av priskonkurrens?

 

Miljöval.

Frivillighet har gett effekt när det gäller små uppoffringar för den enskilde konsumenten  (bruna kaffefilter i stället för blekta). Men för större frågor behövs någon form av överordnad styrning.

 

Frivilligt ansvarstagande.

Exempel: Global Compact för hållbar utveckling. Program från FN som vänder sig till storföretag. Viss framgång på några områden, men svårigheter på andra. Mer ord än handling. Det tycks behövas  konkreta mål och kontroll för att något ska hända om marknadskrafterna drar i annan riktning.

 

Styrmedel för miljön.

Administrativa styrmedel, t ex begränsningar: svåra att få på rätt nivå. Inte utvecklingsbefrämjande.

Subventioner av ”reningsåtgärder”: kan på sikt öka föroreningen genom att en förorenande sektor stöttas.

Avgifter, skatter: ger rätt signaler. Men utformningen är viktig.

Min fråga: men lokal beskattning av produktion på en global konkurrensutsatt marknad ger ett nytt marknadsmisslyckande och riskerar flytta miljöproblemen.

Beskattning med återbetalning, kan det lösa problemet?

Utsläppsrätter etc: viktigt med utformningen.

 

Kan frihandel ge nackdelar?

Ja, det är möjligt. T ex kan en billigare men miljöskadande teknik konkurrera ut en mer miljövänlig.

Men botemedlet är inte att avstå från frihandel utan att korrigera för dessa externa miljöskador. (Men det är inte riktigt lätt för globala stapelvaror).

 

Kan miljökrav ge utveckling? Portereffekten.

Det finns en teori om detta (dock inte oemotsagd). Och praktiska exempel från industrin.

Vidare visar undersökningar att miljörestriktioner inte minskat konkurrenskraften  (OECD).

Kommentarer: till skillnad från industrin kan jordbruket inte ta betalt för ny teknik eller med hjälp av den skaffa sig konkurrensfördelar. Man kan inte hindra spridning. Men för samhället kan det vara bra (då borde kanske samhället betala utvecklingen?)

Vad gäller OECDs undersökning kan den inte generaliseras. Milda miljökrav kan ge en puff för positiv utveckling i många företag, också i jordbruket. Och det slår igenom i statistiken.

 

 

Stefan de Vylder. Utvecklingens drivkrafter. Om fattigdom, rikedom och rättvisa i världen. forum Syd.

 

Vad gjorde Sverige rikt?

Mycket spelade in, men i boken framhålls särskilt samhällsutvecklingen: utbildning, folkrörelser, fungerande samhällsinstitutioner. Men det tog tid. Först under efterkrigstiden kom per capita inkomsten i nivå med den i dagens Latinamerika.

Emigrationen i slutet av 1800-talet gav ett andningshål i en svår period. Det står inte dagens uländer till buds.

 

Men varje land är olika och man kan inte se en standardmodell för utveckling.

 

Fattigdom – hur är läget?

Det finns beklämmande många fattiga i världen men utvecklingen är positiv. UNDP sammanställer vad som kallas Human Development Index, där inkomst, medellivslängd och ett index över utbildning vägs samman.  Det har utvecklats på följande sätt enligt  UNDP:

 

 

1960

1970

1980

1999

2004

Världen

0,39

0,46

0,52

0,72

0,74

I-länder

0,80

0,86

0,89

0,91

0,95

U-länder

0,26

0,35

0,43

0,65

0,68

Minst utv. länder

0,17

0,21

0,25

0,44

0,46

 

Visst finns det anledning till en viss optimism om utvecklingen.

 

Ekonomiska teorier och program.

I boken göres en bra genomgång, från Aristoteles till WTO.

 

Författarens ståndpunkt.

Frihandel behövs, men den får inte vara alltför dogmatisk. Många av dagens utvecklingssucceer (de asiatiska tigrarna) byggdes upp genom förståndiga statliga institutioner och stöd.

Särskilt kritiseras Världsbankens och IMFs politik under 90-talet som gick ut på dogmatisk avreglering och marknadsstyrning.

Utveckling måste komma inifrån och byggas upp där.

 

Jordbruket.

Citat: ” Det finns många marknader där försiktighet med helt fria marknader är extra tillrådlig. En sådan är marknaden för jordbruksprodukter. Det finns starka skäl att vara kritisk till den groteskt detaljreglerade och subventionsstinna jordbrukspolitik som förs i till exempel EU, liksom givetvis mot den bondefientliga politiken i många Uländer, men det finns också mycket som talar emot en marknadsekonomisk fundamentalism på jordbruksområdet.”

 

Skäl som nämns är prisfluktuationer, väderberoende, miljöfrågor.

 

Styrmedel för miljö.

Regleringar, subventioner, skatter och utsläppsrätter. Som Pihl ovan.

 

Mat och svält.

Maten räcker i princip. Fattigdomen är huvudproblemet.

De rika ländernas handelspolitik: den så kallade tulleskaleringen är fördärvlig (det är högre tullar på förädlade varor som marmelad och juice än på råvaran). Den slår mot möjligheterna till vidareförädling. (Men är inte detta mer skydd för industrin är för jordbruket?).

Uland måste satsa mer på jordbruket. Att jordbruket försummats både av uländerna själva och biståndsorganisationer är en stor tragedi.

Möjligen kan anas en ljusning det allra senaste året. Högre priser på jordbruksråvaror kan ge bättre möjligheter för jordbruket. Men det ger nya problem för matimporterande länder i ett övergångsskede.

 

 

Claes Berg: Global ekonomi, en introduktion till samhällsekonomin. SNS förlag. 2008

 

En mycket aktuell bok på 560 sidor. Också höstens begynnande kris i USA är med.

 

Min vanliga brasklapp: Jag gör inte boken rättvisa, utan tar bara upp frågor med anknytning till jordbruk, försörjning. miljö, resurser osv.

 

Man skulle kanske kunna hoppas att mänsklighetens försörjning med livsmedel och basråvaror samt denna produktions påverkan på en tredjedel av landytan borde vara en stor del av Global Ekonomi. Men så är inte fallet. Det nämns mycket knapphändigt i denna bok.

 

Ett kapitel ägnas ”Företag under fullständig konkurrens”. Det är en idealsituation som knappast finns men som styr tänkandet. Men i ett sådant företag: ..”på längre sikt kommer konkurrensen obevekligt att pressa ned vinsten mot noll. Det betyder dock inte att företaget behöver lägga ner. Det klarar att betala löner och avkastning till ägarna. Men man måste införa nya produktionsmetoder i samma takt som konkurrenterna för att klara sig i längden.”

 

Vad har detta med jordbruk att göra? Produktion av jordbrukets stapelvaror ligger nära detta. Det enda man kan konkurrera med är priset och det pressas ned till smärtgränsen om marknaden upplever överskott.

 

Hur kan man pressa produktionskostnader? I många fall kommer miljö och uthållighet i kläm. Om lokala regler skyddar miljön ökar kostnader och företaget/näringen tappar mark

 

Ur jordbrukets synpunkt skulle  överskott undvikas. Det är bara det att det betyder knapphet på livsmedel, vilket syns oacceptabelt. Och man kan ju inte heller styra.

 

Men boken håller sig på ett principiellt plan här och dylika frågor diskuteras inte.

 

I kapitlet ”Globaliseringens utmaningar” finns ett avsnitt ”Samhällets institutioner är viktiga”.

Citat sid 512:” Marknadsekonomin bidrar till en effektiv resurshushållning – men endast om vissa förutsättningar är uppfyllda.....Som vi ser kan stordriftsfördelar, externa effekter (t ex miljöförstöring och kollektiva nyttigheter motivera en roll för den politiska sfären.”

 

Sid 520. Hur kan global miljöförstöring motverkas?

Ett antal överenskommelser och projekt nämns, t ex Kyotoprotokollet.

 

Ett antal potentiella problem:

Kostnader för åtgärder är svåra att beräkna och fördela.

Kostnaderna kan behöva tas tidigt, fördelarna kommer senare.

Nationer vill själva styra och inte lämna över till internationella organ.

Internationella miljöregleringar svåra att kontrollera.

Låginkomstländer contra höginkomstländer.

 

Som jag nämnde, detta gör inte denna stora och omfattande bok rättvisa. Men jag har jagat mänsklighetens försörjning och miljö, och mer finns inte. Det är på sätt och vis typiskt. Jordbruket värderas efter sin BNP och inte efter sin totala roll. Inte minst det sist nämnda avsnittet visar också på hur man tänker sig systemet:

Producera så effektivt ni kan och till lägsta möjliga kostnader. Uppstår miljöproblem ska vi nog klämma åt er senare, kanske.

 

För jordbrukets del behövs en integrerad utveckling mot ekologisk effektivitet som är sammanvävt med produktionsutvecklingen. Men detta får tyvärr inte rum i den vanliga ekonomiska intressesfären.

 

 

Christer Gunnarsson, Mauricio Rojas: Tilllväxt, stagnation, kaos. Tredje upplagan, 2008.

 

Det gäller framför allt utvecklingen i U-länder. Varför tar utvecklingen fart i några men inte i andra?

Intressant nog ses jordbruksutvecklingen som en grundpelare. Den bildar grund för övrig samhällsutveckling. Och för det behövs fria bönder som själva får rå om sin produktion. Bakgrund och utveckling i olika länder gås igenom.

Fri marknad har varit nödvändig för att en utveckling ska ta fart, men institutionella och statliga ingripande och institutionsbyggande spelar stor roll.

 

Miljöproblematik nämns i introduktionskapitlet och i bokens allra sista stycken. Det är ingen stor fråga för författarna, och det är kanske naturligt när det handlar om tillväxt i u-länder.