Om jordbruk och ekonomivetenskap 2008.

Göte Bertilsson

En grundgenomgång gjordes 2005-06. Sammanfattningar och en litteratursammanfattning (om än ostrukturerad) finns på www.greengard.se .

Men nya böcker och artiklar kommer och därmed finns motivation till en uppdatering. Som förut: jag kommer inte att göra böckerna rättvisa. Jag tar upp bara frågor av intresse för rubrikens frågeställning.

Den bärande ekonomisk/politiska diskussionen är att en fri marknad ska styra, och denna marknad blir alltmer global. Detta är nog bra i allmänhet, men jordbruket har vissa problem med global priskonkurrens som fordrar uppmärksamhet:

Långsiktigheten. Markvård fordrar långsiktiga hänsyn. De kommer inte in i marknadsmekanismen.

Den samlade jordbrukarkåren har hand om skötseln av en stor del av jordklotets ekologiska system. Det fordrar hänsyn utöver att optimera produktionen av en viss produkt, men detta kommer inte heller in i marknadsmekanismen (annat än i en vag miljöpolicy inom WTO).

Dessa två punkter gäller egentligen all produktion som grundas på ekologiska system (skog, fiske mm). I tillägg finns följande för jordbruk i jämförelse med de flesta industrivaror:

Produkternas karaktär av stapelvaror utan identitet (utom smärre nischer).

Producenterna är små och maktlösa på marknaden.

In- och utträde är trögt, ofta fördröjt till generationsskiften.

När företaget lägger ner övertas ofta produktionsapparaten av någon annan. Följden av dålig ekonomi blir inte lägre produktion utan strukturrationalisering.

Nu är ju inte jordbruket oskyddat i global konkurrens. Både Sverige, EU, USA m fl har både miljöprogram och och olika stödprogram. Så diskussionen gäller mer principer.

Det syns dock som om förståelsen ökat för att marknadskrafterna inte fullt ut kan få styra jordbruket.

Och vi har den stora frågan: hur ska vi få in långsiktighet och miljöfrågor på en stapelvarumarknad där priset styrs av internationell konkurrens?

Eller en alternativfråga: kan spannmål och kött i stora volymer bli märkesvaror? För ska vi få någon miljöeffekt av betydelse räcker det inte med nischer.

Aktuell litteratur.

Håkan Pihl. Miljöekonomi för en hållbar utveckling. SNS förlag.

En mycket bra genomgång från grunden av samspelet mellan ekonomi och miljö.

Följande punkter är av speciellt intresse för rubrikens frågeställning:

Långsiktighet.

Problematiken belyses väl, också med exempel från jordbruket. Framtida effekter bör tas hänsyn till och värderas, räntefaktorn blir då av stor betydelse.

Min kommentar: det som sägs snarare accentuerar problematiken än anvisar lösningar: hur ska långsiktiga hänsyn som ökar kortsiktiga kostnader kunna tas hänsyn till i en produktion av stapelvaror som styrs av priskonkurrens?

Miljöval.

Frivillighet har gett effekt när det gäller små uppoffringar för den enskilde konsumenten (bruna kaffefilter i stället för blekta). Men för större frågor behövs någon form av överordnad styrning.

Frivilligt ansvarstagande.

Exempel: Global Compact för hållbar utveckling. Program från FN som vänder sig till storföretag. Viss framgång på några områden, men svårigheter på andra. Mer ord än handling. Det tycks behövas konkreta mål och kontroll för att något ska hända om marknadskrafterna drar i annan riktning.

Styrmedel för miljön.

Administrativa styrmedel, t ex begränsningar: svåra att få på rätt nivå. Inte utvecklingsbefrämjande.

Subventioner av ”reningsåtgärder”: kan på sikt öka föroreningen genom att en förorenande sektor stöttas.

Avgifter, skatter: ger rätt signaler. Men utformningen är viktig.

Min fråga: men lokal beskattning av produktion på en global konkurrensutsatt marknad ger ett nytt marknadsmisslyckande och riskerar flytta miljöproblemen.

Beskattning med återbetalning, kan det lösa problemet?

Utsläppsrätter etc: viktigt med utformningen.

Kan frihandel ge nackdelar?

Ja, det är möjligt. T ex kan en billigare men miljöskadande teknik konkurrera ut en mer miljövänlig.

Men botemedlet är inte att avstå från frihandel utan att korrigera för dessa externa miljöskador. (Men det är inte riktigt lätt för globala stapelvaror).

Kan miljökrav ge utveckling? Portereffekten.

Det finns en teori om detta (dock inte oemotsagd). Och praktiska exempel från industrin.

Vidare visar undersökningar att miljörestriktioner inte minskat konkurrenskraften (OECD).

Kommentarer: till skillnad från industrin kan jordbruket inte ta betalt för ny teknik eller med hjälp av den skaffa sig konkurrensfördelar. Man kan inte hindra spridning. Men för samhället kan det vara bra (då borde kanske samhället betala utvecklingen?)

Vad gäller OECDs undersökning kan den inte generaliseras. Milda miljökrav kan ge en puff för positiv utveckling i många företag, också i jordbruket. Och det slår igenom i statistiken.

Stefan de Vylder. Utvecklingens drivkrafter. Om fattigdom, rikedom och rättvisa i världen. forum Syd.

Vad gjorde Sverige rikt?

Mycket spelade in, men i boken framhålls särskilt samhällsutvecklingen: utbildning, folkrörelser, fungerande samhällsinstitutioner. Men det tog tid. Först under efterkrigstiden kom per capita inkomsten i nivå med den i dagens Latinamerika.

Emigrationen i slutet av 1800-talet gav ett andningshål i en svår period. Det står inte dagens uländer till buds.

Men varje land är olika och man kan inte se en standardmodell för utveckling.

Fattigdom – hur är läget?

Det finns beklämmande många fattiga i världen men utvecklingen är positiv. UNDP sammanställer vad som kallas Human Development Index, där inkomst, medellivslängd och ett index över utbildning vägs samman. Det har utvecklats på följande sätt enligt UNDP:

	1960	1970	1980	1999	2004
Världen	0,39	0,46	0,52	0,72	0,74
I-länder	0,80	0,86	0,89	0,91	0,95
U-länder	0,26	0,35	0,43	0,65	0,68
Minst utv. länder	0,17	0,21	0,25	0,44	0,46

Visst finns det anledning till en viss optimism om utvecklingen.

Ekonomiska teorier och program.

I boken göres en bra genomgång, från Aristoteles till WTO.

Författarens ståndpunkt.

Frihandel behövs, men den får inte vara alltför dogmatisk. Många av dagens utvecklingssucceer (de asiatiska tigrarna) byggdes upp genom förståndiga statliga institutioner och stöd.

Särskilt kritiseras Världsbankens och IMFs politik under 90-talet som gick ut på dogmatisk avreglering och marknadsstyrning.

Utveckling måste komma inifrån och byggas upp där.

Jordbruket.

Citat: ” Det finns många marknader där försiktighet med helt fria marknader är extra tillrådlig. En sådan är marknaden för jordbruksprodukter. Det finns starka skäl att vara kritisk till den groteskt detaljreglerade och subventionsstinna jordbrukspolitik som förs i till exempel EU, liksom givetvis mot den bondefientliga politiken i många Uländer, men det finns också mycket som talar emot en marknadsekonomisk fundamentalism på jordbruksområdet.”

Skäl som nämns är prisfluktuationer, väderberoende, miljöfrågor.

Styrmedel för miljö.

Regleringar, subventioner, skatter och utsläppsrätter. Som Pihl ovan.

Mat och svält.

Maten räcker i princip. Fattigdomen är huvudproblemet.

De rika ländernas handelspolitik: den så kallade tulleskaleringen är fördärvlig (det är högre tullar på förädlade varor som marmelad och juice än på råvaran). Den slår mot möjligheterna till vidareförädling. (Men är inte detta mer skydd för industrin är för jordbruket?).

Uland måste satsa mer på jordbruket. Att jordbruket försummats både av uländerna själva och biståndsorganisationer är en stor tragedi.

Möjligen kan anas en ljusning det allra senaste året. Högre priser på jordbruksråvaror kan ge bättre möjligheter för jordbruket. Men det ger nya problem för matimporterande länder i ett övergångsskede.