2011-12-10 Göe Bertilsson,

IFS (International Fertiliser Society) Conference 2011, Cambridge.

Fertilisers fo Food and Nutrition Security.

Konferensen hade en bredare syftning än vad som titeln antyder. Några sammanfattande punkter:

(mina kommentarer har kursiverats)

Sustainable intensification.

Anspråken på jordbruksproduktion för mat men också för annat stiger. Med de miljöbegränsningar som finns måste vägen framåt bli en kombination: sustainable intensification.

Studier visar att ökade skördar i tempererade områden ger positivt utbyte vad gäller relationen produktion/miljöpåverkan medan miljöpåverkan av att nyodla i varmare områden är stor.

Det finns mycket att göra för bättre växtnäringsutnyttjande, precision farming i olika former.

Genetisk förbättring behövs får bättre sjukdomsresistens och högre skördar. Många lovande möjligheter är på gång.

Växtföljd och odlingsteknik. Det har visats att för korta växtföljder hämmat skördeutvecklingen i raps i UK.

Det är mycket angeläget att förbättra motivationen, kapaciteten och kunskapen vad gäller kontakten forskning – praktiskt jordbruk.

Presentationen ( Susanna Bolton, Ian Crute) byggde till stor del på framtidsarbete inom Royal Society.

Vid privata samtal uttrycktes bekymmer över att kontakten forskning – praktik under senare år har uttunnats (alltför kommersialiserad, når inte bredden).

Vidare tog jag upp frågan kortsikt-långsikt med flera personer, från Royal Society till jordbrukare. Alla såg kortsiktighet som ett problem men man såg på något sätt de ekonomiska förutsättningarna lika givna som klimatet (fast det kämpar vi ju med).

Yield stagnation.

Inte heller i UK ökar skördarna längre (vete, raps) i praktiskt jordbruk. Det finns kortsiktiga förklaringar som växtföljder, försummad PK-gödsling osv. I försöken finns dock en fortsatt positiv trend., om än låg

På sikt finns frågan om sortutveckling. Tas utvecklingspotentialen tillvara? Kanske sortprövning/utveckling skulle ske vid en högre kvävenivå, 300 N i stället för dagens 200? Är det miljö- och resursmässigt acceptabelt?

Knappa resurser för utveckling och prövning ( t ex att använda olika bekämpningsnivåer eller kvävenivåer) hämmar utvecklingen,

Det finns dock speciellt program för ”low input testing”. Där har visats att dagens högskördesorter vid low input inte är sämre än gamla lantsorter. Så inget tycks ha gått förlorat där.

(Ian Kightley, NIAB, sortprovning).

Visst kan man se ett problem: av smärre kostnadsskäl i FoU-budgeten kan utvecklingen drivas mot max bekämpnings- och näringsbehövande sorter.

Yield potential.

Ett systematiskt arbete. 18 ton vete är möjligt.

Grödan konverterar solenergi till organiskt material. Ca 1,4 g per MJ tycks vara praktiskt möjligt.

Hur stor är instrålningen under olika tider på året? Hur sammanfaller det med grödans utveckling? Vad behövs för strå (hållfasthet nog för normal liggsädespåfrestning), blad, rötter?

Vad kan translokeras till kärnan?

Vattenfaktorn?

För UK förhållanden, 150 cm rotdjup, 230 mm regn mars -mognad, 225 mm vatten från mark:

potentiell skörd höstvete 13-15 ton, raps 5,8-6,5, ärter (120 cm rotdjup) 5,5-7,2 ton. Detta är gäller det sämsta vattenalternativet. För 50 mm mer regn och 60 mm mer vatten från mark ökar siffrorna med 3-4 ton.

Världsrekordet för höstvete är 15,7 ton. En odlare i Nya Zeeland.

(P M Berry m fl, ADAS)

Det är intressant att tänka vidare här. Det borde vara möjligt att gå vidare inte bara för framtidsarbete utan för aktuell beskrivning av skördemöjligheter för olika jordarter och delar av Sverige. En hjälp inte bara för utveckling utan för planering och management.

Innovating in crop nutrition to support potential yields.

Praktiken i dag fokuserar på variationer mellan gårdar. Mycket finns att hämta på bättre anpassning mellan fält och inom fält.

För fosfor: ”critical values” för markanalyser är otillräckligt fastlagda. Reserver har dåligt underhållits.

Det finns mer att göra både vad gäller gödselprodukter och applicering (placering).

Effektiviseringsmöligheter.

Anpassning till slutanvändaren. T ex inte hög proteinhalt i onödan.

Effektiviserad gröda. Mindre näring till blad och ”support”, mer till produkt.

Mindre ”utfyllnadsprotein”, prolamin, i grödan.

För fosfor: mutanter med lågt fytat.

Reducera förluster i marken (placering, timing).

Näringsbevattning.

Om vi summerar dessa möjligheter kan ett ursprungligt behov av 400 kg N (18 ton vete) minskas till 200.

(R Sylvester-Badley, ADAS)

Optimizing the use efficiency of manure and land.

Varje levande system förlorar kväve. Och återföringen är långt ifrån bra. Vi behöver tillskott.

För att få 100 kg kväve kan vi antingen odla 0,5 ha klöver eller använda 100 l olja till kvävegödsel. Frågan är vad vi har bäst råd med.

Det är irrelevant i dagens värld att jämföra system utan mineralgödsling med gödslade system. Arbetar man utan tillskott åstadkommer man behov någon annanstans. Vad det gäller är att effektivisera helheten.

Effektiviteten av organisk gödsel kan uttryckas med Nitrogen Fertilizer Replacement Value (NFRV), som säger hur stor andel av totalkvävet som kan ersätta mineralgödsel. Siffran ökar med tiden, det är nödvändigt se det också långsiktigt.

Långsiktig NFRV för stallgödsel och slam anges till 0,45-0,55. Dels är det förluster av ammoniak dels förluster från mineralisering av organiskt kväve utanför växtperioden..

Följande kan göras för att minska förluster:

Anpassa givan av särskilt ammoniumkväve till grödans aktuella behov.

Nedmyllning direkt.

Kontrollerad spridning, inga fläckar eller kokor.

Fånggrödor vid höstspridnng till efterföljande vårgröda.

Fånggrödor för att fånga upp mineraliseringen särskilt år 2-3.

Organisk gödsel ska tas tillvara på bästa sätt.

Det hävdas ibland att stallgödsel är nödvändig för uthållig bördighet. Men så är det inte. Mull och bördighet kan vidmakhållas med växtföljd och skörderester.

(J Schröder, Wageningen, P Sörensen, Århus)

Nutrient utilization and crop rotarion optimized to minimize nutrient loss.

(Tommy Dalgaard, Århus)

De danska miljöplanerna har haft effekt. Näringsöverskott har minskats. Vattnen har blivit bättre.

Några åtgärder: begränsning djurtäthet, täckning gödselbassänger, alltmer stegrade lagringskrav, vintergrön mark, obligatoriska brukningsplaner med näringsbegränsningar.

De har inneburit kostnader för jordbruket, men har ändå fungerat någorlunda. Konkret problem: svårt få kvarnkvalitet för vete, men å andra sidan går det mesta till foder.

Men nu är situationen annorlunda. Ingen överskottssituration. Vi får mera fokusera på ökade skördar och effektivitet. Det finns behov av biomassa.

Förbättringspotentialler.

Använda hela odlingsperioden – 30-50%

C4 grödor som majs 30%

Biofractionation: C6 socker till etanol, C5 socker till foder, lignin till biobränsle

Från att reducera mullhalt till att öka den.

Dansk växtodling kan bli klimatpositiv (höga skördar, mellangrödor).

Övrigt att notera från övriga presentationern, diskussion och samtal:

UxP

Program för rening av fosfat från tungmetaller har lanserats. Fokus ligger på uran men det öppnar dörren för bl a kadmium. Men det är högst motvilligt man erkänner att kadmium är ett problem.

Intelligent cultivation.

En jordbrukare, Andrew Ward, med 1600 ha, 11 ton vete, 71 ton sockerbetor mm.

Både lätta jordar, mellanjordar och leror.

Har skrotat plogen, vilket höjde skördar och minskade kostnader. (Simba Solo). Kan anpassas för olika behov. Så han vill inte tala om minimum tillage utan ”Intelligent cultivation”.

Han kan inte tänka sig att lämna bort halm. Allt som går ska gå tillbaka.

En granne med samma förutsättningar provade minimum tillage. Men det gick åt skogen efter ett par år. Non-intelligent.

Uptake-offtake,

Distinktionen är viktig för särskilt kalium. En stråsädesgröda engagerar lika mycket kalium som kväve. Men bara en liten del av K tas bort. Men finns inte tillräckligt när det växer når man inte sin skörd. Är man tveksam – ge en K-giva.