2012-01-01 Göte Bertilsson

Möjligheter och metoder för svensk växtodling.

Jordbruket av idag har stora möjligheter.

Priser som är arbetsbara.

Allt större betoning på försörjning.

Teknik och kunskap att använda.

Men det finns också mer krav än förr.

Miljö. Uthållighet. Kvalitet.

Vi har ju de svenska miljömålen

I Storbritannien har gjorts en ambitiös framtidsstudie: The Future of Food and Farming. Den är värd att titta på. Bl a tar man fram uttrycket ”Sustainable Intensification” som ett arbetsmål för framtiden.

Jag vill även peka på min bok Mat-Klimat-Miljö. Den är fortfarande aktuell. Ett fåtal ex finns kvar.

En sak är vad jordbruket kan göra, rent tekniskt. En annan sak är vad som är möjligt under de ekonomiska förhållanden som styr. Det talas mycket om konkurrenskraft dessa dagar. Och visst – det är helt nödvändigt om vårt jordbruk ska kunna utvecklas och inte avvecklas.

Och konkurrenskraften är kortsiktig för jordbrukets del. Vem orkar bry sig om långsiktig konkurrenskraft. Den kommer faktiskt helt utanför den normala konkurrensen..

Men man skulle behöva ta långsiktiga hänsyn i en kortsiktig värld.

Kan man det?

Det finns en långsiktighetsparadox.

Mycket av det här går faktiskt ihop. Miljö och uthållighet kan ge ekonomi och kvalitet.

Nedan finns en sorts sammanfattning över metoder, tankegångar och möjligheter man kan se i dag.

Och det gäller svensk växtodling.

Odlingssystem – växtföljder – skörderester - jordbearbetning: hur samverkar allt detta?

Mål för verksamheten: ekonomi, uthållighet, miljöaspekter.

Det finns allmänna resurser:

Odlingsrådgivningen i området (HIR, privata rådgivningsföretag mm)

Jordbruksverkets allmänna råd (Riktlinjer för Gödsling och Kalkning)

Greppa Näringen, i denna fråga särskilt Bördighetsmodulen.

Optimering av växtföljder kan göras dels med Bördighetsmodulen, dels med Greengard Odlingsperspektiv. En varierad växtföljd ger ofta multipla fördelar, både för ekonomi och uthållighet.

Det finns ett intressant samband mellan växtföljd och möjlighet till reducerad bearbetning.

Växtföljd och odling påverkar mullhalten. Det har betydelse för både skördeutveckling och bearbetningskostnader.

Om vi går ett steg vidare och tar med olika miljökonsekvenser, ekonomi och bioenergi kan man få en helhetsbild med hjälp av Greengard Odlingsperspektiv.

En intressant framtidsbild (som faktiskt är arbetsbar redan nu):

En högavkastande växtodling med mullhushållande åtgärder och bioenergi kan ge full jordbruksproduktion och i tillägg bli klimatpositiv (binda koldioxid) , täcka sin energianvändning och i tillägg ge energi till samhället.

Fånggrödor, eftergrödor, mellangrödor.

Det finns omfattande dokumentation om att ”cover crops” är bra för markstruktur och mullhalt. Det finns också olika växtföljdsaspekter, både positiva och negativa. Man får välja grödor som passar i ens eget fall.

Bäst verkan på markstruktur och mullhalt får man om eftergrödan får övervintra, så marken är orörd från höst till vår.. Mer bakgrund..

Kvävegödsling.

Detta är den kanske viktigaste odlingsåtgärden för både ekonomi och miljö när man väl har bestämt grödan.

Vad som gäller är att avpassa kvävet till grödans aktuella behov, anpassat efter årsmånen, grödans aktuella utveckling och utvecklingen på olika delar av fältet.

Sensorstyrning.

Sensorstyrning ger bäst resultat. Det är inte bara fråga om att anpassa efter fältets ojämnheter, det är också fråga om årsmånsanpassning.

Det finns möjligheter till investeringsbidrag för sensor. Greppa Näringen har en Precisionsmodul. Kolla även Yara.

Många kallar sensorn sin bästa investering. Bättre kväveeffektivitet, jämnare kvalitet. Det är viktigt inte bara för spannmålsodlare. Djurgårdar med viss växtodling kan ha ännu större nytta av sensorn i och med att den anpassar efter stallgödselns efterverkan.

Jag skulle tro att om tio år förundras man över att kväve kunde spridas slentrianmässigt utan sensorkoll.

Uppskattning av kvävebehovet.

Markens leverans.

Mineralkväve i markprofilen kan vara betydelsefullt i vissa fall: djurgårdar med stor mineralisering, grönsaksodling mm.

Nollrutor summerar både mineralkväve och mineralisering. Problemet är att man får informationen i efterhand, när det är för sent att gödsla den aktuella grödan. Men det vore viktigt att ha ett system med nollrutor gående, då får man en grundinformation om hur markens kväveleverans är. Under senare år har nollrutor mätts med handhållen kvävesensor med stor framgång.

Grödans behov.

Tidigare skördar.

Det är självklart att tidigare skördar på fältet säger en hel del om hur det kan bli. Brukar det bli 4 ton eller 8 ton? Händer det att det slår fel och att normala 8 ton blir bara 5? Hur var proteinhalter? Höga proteinhalter indikerar kväveöverskott, åtminstone relativt.

I rådgivningsarbetet brukar man beakta tidigare skördar, men ambitionerna är ganska låga, 3 år tillbaka eller så. Det vore bättre att försöka gå minst 10 år tillbaka, det är ändå inte mer än ungefär två växtföljdsomlopp. Visserligen sparas inte skördedata på gårdarna i tillräckligt stor utsträckning så det är inte så lätt som man kan tro. Men informationen är användbar, den är gratis, den är specifik för gården och till och med fältet. Varför inte använda den bättre?

Greengard har tagit fram ett system för detta som faktiskt vore förtjänt av användning.

Aktuellt bestånd.

Skörden avgöres av antalet axbärande strån, antal kärnor per ax och tusenkornvikten. Finns det inte förutsättningar för tillräckligt med strån blir det ingen hög skörd. För ett tjugotal år sedan introducerades metoder för att använda antalet plantor och strån för gödslingsplaneringen. De kan fortfarande vara till viss nytta.

Mycket av detta sammanfattas av kvävesensorn. Den mäter både bestånd och kvävebehov. Det är därför den är så viktig.

Hur minska kväveförluster.

Lagom kvävemängd.

Tidpunkter för gödsling som minimerar förluster (matchande grödans upptagning så nära som möjligt).

Effektiva gödselmedel och spridningsteknik (kombisådd där det passar, helst NPK).

Fånggrödor för att ta hand om höstmineraliseringen och ev överblivet gödselkväve.

Hur minska växthusgaser.

Använda kvävet effektivt enligt ovan.

Använda gödselmedel med klimatgaranti.

Dra nytta av biologisk fixering (klövervallar, ärter och bönor).

Fosfor.

Rekommendation är att underhålla för växtodlingen lämpligt P-AL. Om man odlar fosforkrävande grödor som potatis och betor ligger det kring 8-10, för spannmål kring 6. Underhåll – det är att i snitt kompensera bortförseln. Det finns jordar där det inte räcker, så regelbunden kontroll med jordanalys behövs.

P-AL-värden över 10 bör byggas ner av miljöskäl. Det gör man genom att gödsla mindre än bortförseln. Det är också ekonomiskt fördelaktigt.

På jordar med höga pH-värden, över 7, är det inte säkert P-AL ger ett bra mått på fosfortillståndet. Det borde kompletteras med P-Olsen som också laboratorierna kan utföra. Man kan tolka efter den danska rekommendationen.

Ett nytt program, Långsiktig Fosforgödsling, är utvecklat.

Kalium.

Kalium behandlas ofta slentrianmässigt. Det bästa vi kan göra är att följa de rekommendationer som finns (Riktlinjer för Gödsling och Kalkning). Försöken ger ofta inte särskilt tydliga utslag för kaliumgödsling, utom för specialgrödor.

Det finns emellertid en del intressanta försöksresultat. Senare års försök med kombisådd har gett mycket bättre utslag för NPK är för NP till korn.

Det är ett faktum att grödorna, också spannmålen, engagerar nästan lika mycket kalium som kväve. För 8 ton spannmål behövs ca 200 kg N och lika mycket K medan grödan växer. Sedan bortförs det mesta kvävet medan kaliumbortförseln är liten. Men om inte grödan får tag i de bortåt 200 kg kalium som behövs blir det inga 8 ton.

Vad ska man nu göra åt det?

Inte hoppa över kalium om det rekommenderas.

Ge en kaliumgiva för säkerhets skull.

Göra miniförsök, se nedan.

En aktuell engelsk sammanfattning.

Magnesium och mikroelement.

Jag hänvisar till Riktlinjer för Gödsling och Kalkning.

”Breddforskning”, miniförsök.

I jordbruksvetenskapen finns många allmänna sanningar, t ex kunskap om hur kväve och fosfor beter sig i mark och växt.. Men när det kommer till kritan, att t ex besvara frågan: ”hur ska jag gödsla denna gröda”, har vi en komplex samverkan mellan väder, mark och gröda, och vi blir beroende av tids- och platsbundna faktorer.

Vi försöker komma förbi det genom platsbundna jordanalyser, och det hjälper en del.

En fråga och kanske en möjlighet: har inte modern och allmänt tillgänglig teknik som GPS och mobiler gett oss nya möjligheter?

Med GPS kan vi fastlägga en punkt, och göra ett ”miniförsök”, t ex att ge extra kalium på några m2. Bara att observera resultatet ger en extra kunskap. Man kan fotografera och med ett bildprogram närmare kolla färgskillnader etc.

Det vore ganska enkelt att sätta i system, både för lantbrukare och rådgivare. Skicka gärna en mail med kommentarer.

Vi har ju det systemet vad gäller nollrutor för kväve.