2012-03-31 Göte Bertilsson

Boken: Om kapitalismen.

Atlantis förlag 2011. Texter från Engelsbergsseminariet 2010.

Avsikten med min genomgång är att se vad man har att säga om jordbruk, miljö mm. Men härför skadar det inte med en allmän sammanfattning i några stolpar.

Avsnitt 1. Homo oeconomicus.

Kommersiell versus industriell kapitalism. Den moderna ekonomins framväxt,

Handel 15-1600-talen. Hansan. Kommersiell kapitalism.

Industriella revolutionen, 1700-talet.

En revolutionerande ide: Praktiskt användbar kunskap kunde utgöra grunden för förbättrad teknologi som skulle skapa en ständigt alltmer kraftfull källa till rikedom och välstånd. FoU.

En politisk ide: Handel behöver inte vara ett nollsummespel där en vinner och en förlorar. Det kan vara ett positivsummespel där alla vinner.

Kapitalism 1: förlagssystem, där t ex hemtillverkning organiseras och centralt försäljes. Men handeln var starkt reglerad och systemet stor utsträckning räntesökande.

Kapitalism 2.0: Industriella revolutionen. Man trodde på oinskränkt utveckling och framsteg. Nycklar: konkurrens och uppfinningsrikedom. Staten hade en roll att spela, mestadels genom låtande inte genom görande och genom att fylla några av de mest uppenbara luckor som den fria företagsamheten inte förmådde fylla.

Kapitalism 2.1. Externaliteter. Folkhälsa. Samhällsutveckling. Staten måste avhjälpa en hel del missförhållanden. Lagstiftning. Ett visst mått av ”dirigism”.

Gigantiska företag växte fram.

Världskrig och depression troddes medföra kapitalismens död. Men den överlevde och bidrog till snabba återhämtningar. Dock mera statlig styrning av både ekonomin och verksamheten.

Kapitalism 3.0. Blandekonomin.

Kapitalism 3.1. Avreglering. Internationell omfördelning. Konkurrens från ”tredje världen”. Ekonomiska kriser.

Kapitalism 4,0. Vad kan den bli? Risker: den kinesiska stilen , den tanklösa populismen hos USA Tea party rörelse?

Men kapitalismen kan liknas vid datorvärldens operativsystem. Den utvecklas ständigt.

Ett par kapitel: Nationalekonomins historia och Adam Smith.

Smith var inte en renodlad förespråkare för ”laissez faire”, vilket många har gjort honom till. Men han vände sig mot regleringar som ofta användes för att berika reglerarna själva eller deras närstående.

Men kritikerna, under de århundraden som följde, betonade följande problem:

Handelns fria och rättvisa utbyte krävde goda regler.

Det krävs också goda värderingar och normer hos parterna.

Konkurrensen ska bedrivas med justa medel och inom den ekonomiska sfären.

Det finns en risk för att frihandelns betonande av egenintresset slår över i överdriven kamp för egna fördelar med alla medel.

Dessa frågor är aktuella också i dag.

Uppsvingens och kraschernas historia. Kapitalismens ängsliga triumf.

Man redogör för den historiska politiken och diskussionen. Jag hoppar över den och går till kapitlets avslutning.

” De som i dag hyser antikapitalistiska uppfattningar, trots kapitalismens framgångar, försöker motsätta sig den genom att fokusera på dess misslyckanden, men många av dessa misslyckanden beror på att den inte utsträckt sina fördelar till alla. Detta är knappast en egentlig kritik av kapitalismen som system. Så kunde fattigdomen bland majoriteten i Afrika eller bland minoriteten i Europa anses vara orsakad av ”frånvaron” av kapitalism snarare än av dess närvaro.

Motargumentet är att denna fattigdom orsakas av kapitalismens egen utveckling. Det finns faktiskt en enorm litteratur som försöker bevisa just denna poäng: utveckling orsakar underutveckling. I viss utsträckning är detta sant eftersom kapitalismen ständigt revolutionerar det materiella livet, på ett ojämlikt sätt. Problemet är tidsperspektivet. Optimisterna hävdar att kapitalismens fördelar till sist kommer att omfattas av alla....

Den globala kapitalismen står inför ytterligare ett problem, nämligen de ekonomiska gränserna för dess tillväxt. I dag är det det främsta hindret för kapitalismens fortsatta expansion och stabilitet, inte klasskampen eller revolutionära ambitioner bland jordens fördömda eller islamiska fundamentalister, utan planetens ekologi. Om man kan finna tekniska sätt att lösa det ekologiska problemet , så kommer kapitalismen som vi känner den att kunna förlänga sitt liv ytterligare. I annat fall är det svårt att föreställa sig ett scenario där politiker och världens ledare förklarar för sina väljare i hopp om att värva röster, att det måste bli ett slut på eran av privatbilism, billiga utlandsresor och ett ändlöst flöde av prylar, datorer, sätt att konsumera musik, billiga kläder, billig mat, och att man i stället måste återgå till den tid där den stora majoriteten var berövad konsumtionens nöjen. Detta skulle sopa undan systemets nyligen förvärvade legitimitet. Inte heller vore det realistiskt att förvänta sig att de tre miljarderna människor i Kina och den indiska subkontinenten som har västvärldens livsstil inom synhåll, försynt ska återgå till gårdagens spartanska konsumtion medan västerlänningarna fortsätter att vältra sig i kapitalismens njutningar.

Teknologins utveckling och stora bubblors kollapser. (Carlota Perez).

Under 240 år fem stora teknologiska revolutioner:

Från 1771 den industriella revolutionen. Maskiner. Handelsvägar.

Från 1829 ånga, kol, järn och järnvägar.

Från 1875 stål, el och kemiindustri.

Från 1908: T-Forden inledde bilens, oljans och massproduktionen period.

Från 1971: Intels mikroprocessor inledde dator-eran

Den utmaning beslutsfattarna står inför i dag är att åstadkomma en ny global gyllene och hållbar epok. Den måste vara hållbar eftersom miljöhoten inte tillåter att fortsätta på den gamla slösaktiga vägen.

Vi har tekniska möjligheter. Det finns tillräckligt med utrymme och potential för att lyfta alla båtar, men marknaderna kan inte göra det utan stöd av en möjliggörande politik. Det viktigaste är förändring av konsumtionsmönster. Det är mycket svårt men ingenting nytt.

Utmaningen för att förändra villkoren för innovation till förmån för ”grönt” inbegriper en intelligent kombination av regleringar, stöd, skattepolitik, tullar, investeringar i infrastruktur, upphandelspraxis och andra sätt att luta spelplanen bort från stor kolanvändning.

Innan man avfärdar sådant som utopier är det värt att sätta sig in i 1930-talets kontext med dess låga löner och höga arbetslöshet. Hur skulle den person blivit bemött som föreslog att man för att ingjuta nytt liv i ekonomin skulle införa en politik som syftade till att göra arbetarna till konsumenter med god medelinkomst, ett hus fullt av apparater och en bil parkerad vid dörren?

Kapitalismen är i besittning av den teknologiska potentialen för att utlösa en gyllene epok av aldrig tidigare skådat välstånd över hela jordklotet. Det är de ideologiska och politiska krafterna som ännu inte är beredda att vidta de nödvändiga åtgärderna.

Kina och Indien.

Två olika modeller, men det rör sig.

Varför ekonomivetenskapen inte kan förklara den moderna historien (Deirdre McCloskey).

Kort:

På 1800-talet levde europeer på ca 3 $ per dag (korrigerat till dagens penningvärde). Nu är det över 100. I ett diagram ser utvecklingen ut som en liggande hockeyklubba. Det händer ingenting, så ingenting, men plötsligen vänder det upp.

På 1800-talet hade flera länder bättre utgångsläge: Kina, Indien, Iran och arabländerna. Men det hände inte där, då.

Denna vändning kan inte ekonomivetenskapen förklara. Kunskap fanns också i ovannämnda länder.

Det är en ändring i tankevanor. Att man accepterar nyheter och strävar efter förändring. Utnyttjar innovationer.

Andelen fattiga och ofria i världen minskar i snabbare takt än någonsin. Visserligen är det fortfarande ungefär en miljard, men det går åt rätt håll.

Författaren avslutar:

”Jag hävdar att sann liberalism, vad Adam Smith kallade ”den naturliga frihetens enkla och uppenbara system” i kontrast till både den socialistiska och konservativa ideologin, har den historiska evidensen på sin sida. Trots de element av reglering och korporativism som fortfarande vanpryder den (och välfärdsprogram som förbättrar den) har den fungerat ganska bra för de fattiga och för folket under två århundraden. Jag menar att vi bör bibehålla den, men med större omsorg om dess etik.”

Kapitalism och självkontroll (Aynee Offer).

Två hot framöver: klimatet och peak oil.

Men de är ännu inte uppenbara.

”Om dessa chocker materialiseras i något som liknar dess värsta form är utsikterna mörka för vårt nuvarande levnadssätt och för kapitalismen. Men det är långtifrån säkert att så kommer att ske. Hotet är nog så verkligt men vi vet inte var, i vilken omfattning och när det blir verklighet. Under konventionell (exponentiell) diskontering och med konventionella räntenivåer blir sådana katastrofer, hur omvälvande de än kan visa sig vara, diskonterade ner till nästan ingenting genom den ekonomiska rationalitetens metoder, om de är tillräckligt avlägsna.”

Vad kan det bli av kapitalismen? (Geoff Mulgan).

En definition på kapitalismen: Sökandet efter utbytbart värde.

Ett sätt är att producera mer värde.

Ett annat att tillskansa sig värde från andra (räntesökning).

Om ett företag har som mål att maximera sina vinster bör det försöka utvinna så mycket som möjligt från andra system och betala tillbaka så litet som möjligt. Detta är en obehaglig aspekt av marknadsekonomier, ofta ignorerat av ekonomer genom överslätande tal om externaliteter.

Olika former av rovgirighet håller på att bli ett problem för ekonomivetenskapen.

Det växer fram en diskussion om ekonomier där varor inte längre dominerar. Energisparande, återanvändning.

Författaren tror på en långsam marginalisering av kapitalets makt.

Kommentar Göte Bertilsson:

Man får en optimistisk bild av denna bok. Och den känns inte fel nu ett par år senare. Den europeiska krisen är inte löst, men förhoppningsvis under kontroll. Försörjningsläget är bra, det är positiv utveckling på de flesta håll i världen. Det är förstås arbetslösheten och oro på vissa håll.

Men det kan noteras att man pekar på behovet av en vidareutveckling av kapitalism/marknadsekonomi. Ekologin sätter gränser, mer etik behövs. Man ser det inte möjligt att bara fortsätta med ”mer av samma sort”. Mer statliga åtgärder kommer att behövas, för marknaden själv klarar inte detta.

Det finns en polititisk diskussion i samhället att statliga ”bidrag” ska minska, att marknaderna ska sköta om framtidsutvecklingen. Boken ger inget stöd åt detta, tvärtom. Marknader behöver både ramar och stimulans för att det hela ska gå åt rätt håll.

Jordbruk nämns knappast i boken, utom i vissa tillbakablickande sammanhang. Ändå borde förmågan hos planetens system att försörja sin fortfarande växande befolkning vara en fråga av intresse för ekonomer.