2012-08-25 Göte Bertilsson

 

Mullbildning, fånggrödor och Odlingsperspektiv.

 

Sammanfattning.

Både Mellby-försöket, det tyska beräkningssystemet Humusbilanzierung och den engelska modellen RothC ger positiva mullvärden för fånggrödor: 200 - 400 kg C per hektar. Det synes helt klart att eftergrödor och fånggrödor har en betydande inverkan på mullutvecklingen och därmed markstruktur och allmän markfunktion.

Odlingsperspektivs anvisningar ger värden något i underkant jämfört med ovanstående, dock inte så mycket att en ändring syns angelägen.

 

I Tyskland håller man på med en genomgång av mullfrågan för att se i vad mån kvantifieringarna i Humusbilanzierung behöver ändras.

 

Kolmodellen RothC från Rothamsted, England, är i och för sig gammal (1996), men den har fått status som officiellt instrument för att värdera kolbalanser ur klimatgassynpunkt. Den kan vara en grund för miljöutbetalningar.

 

Försök för att kvantifiera kolbalanser måste löpa i decennier för att ge utslag i kolhalter. Vi får använda de försök som finns och i tillägg utnyttja modeller för att kvantifiera förloppen. Här är en uppdatering som gäller särskilt höst/fånggrödor.

 

Mellbyförsöken med fånggrödor.

Mellby i Halland har försök med fånggrödor och resultat för 18 år har redovisats, bl a kolhalter. Försöksfrågan gäller kväveutlakning och markanalyserna är inte inriktade på mullfrågan. Dock finns värden på organiskt kol och kväve från försökets start och efter 18 år. Det finns inga upprepningar, marken är ojämn och analysvärdena till en del oregelbundna, men trots det kan några slutsatser dras. Man måste se på ändringen i kolhalt för varje led.

Efter 18 år har fånggrödeleden en bättre kolutveckling än motsvarande led utan fånggröda, som medeltal 235 kg C år.  Om vi bortser från ett led med stor oregelbundenhet blir siffran 308 kg C per år.

 

Humusbilanzierung.

Detta system är mycket gröde-relaterat och föga markrelaterat.

Det som finns nu är en detaljerad genomgång och diskussion som ett led i revisionsprocessen.

 

I detta system ges varje gröda ett humusvärde som inkluderar helheten, växtrester, rötter, markomsättning mm. Några punkter som diskuteras:

Spannmålsgrödor ges intervallet minus 280 till minus 400 kg C. Inom intervallet kan man justera efter bearbetning mm.  Till detta kommer halm, som faktiskt klassificeras som organisk gödsel. Hittills har man gett värdet ca 100 kg humus-C per ton halm, och det finns en diskussion om att det är för högt. Dock visar en ny genomgång av försöken att halmens humusvärde snarare skulle ökas.

3 ton halm skulle enligt nuvarande värde ge minst 300 kg C och därmed kompenseras själva odlingens humusförlust till stor del.

Odlingsperspektiv räknar med 80 kg humus-C per ton halm.

 

Ärter och bönor till mogen skörd har nu värden i intervallet plus 160 till 240, inkl halm. Det innebär att dessa får högre värden än de flesta spannmålsgrödor. Denna värdering innefattar på något sätt kvävefixeringen och man diskuterar att dessa värden ska minskas vad gäller mullbildning.

 

För eftergrödor ger man värdena plus 120-160 för övervintrande, 80-120 för höstbrutna och 200-300 för vårinsådda. Dessa siffror gäller om man skördar grönmassan. Den tillkommer. 2 ton ts som nedbrukas ger i tillägg 160 kg kol.

Odlingsperspektiv ger ca 280 för höstbruten fånggröda och 480 för övervintrande. Värdena är beroende av kolhalt och mineralisering.

 

Silomajs minus 560-800, alltså betydligt sämre än stråsäd. Och där finns ju ingen kompenserande halm. Silomajs är en mycket tärande gröda.

 

RothC.

Detta program fokuserar mer på marken. Det som styr mullutvecklingen är input av organiskt material och nedbrytningen av mull. Denna nedbrytning är mycket beroende av temperatur och fuktighet i matjordslagret. När jorden börjar bli torr minskar mineralisering betydligt. Markens kolinnehåll är ett viktigt ingångsvärde för beräkningen.

Input till programmet är vidare årlig tillförsel av kol (skörderester och rötter mm), växttäcke månadsvis (jfr Odlingsperspektivs "markvila"), månadsvis väderdata (temp, nederbörd och evapotranspiration), vissa mullkarakteristika.

Jag använde programmet för att testa vad det säger om effekten av fånggrödor. Utgångspunkt: den summering som gjorts för svenska långliggande försök: i öppen växtodling vid 2% org C blir det en förlust av 200 kg C per år vid de skördenivåer som var karakteristiska i slutet av 1900-talet.

Inputparametrarna i RothC (väderdata, mullkarakteristik) anpassades för att ge detta värde som medeltal av 20 års drift.

Därefter infördes fånggröda 2 år av 4.

Resultat:

Höstbrytning (3 mån markvila),  RothC ger +235 kg C som medel C-balans, Odlingspersp ger 180.

Övervintrande (6 mån markvila.  RothC  +312, Odlingsperspektiv +280.

 

RothC ger vidare stort utslag för bevattning. Den ökar mullförlusten betydligt jämfört med om matjorden lidit av viss vattenbrist.