2005-12-28 Göte Bertilsson

FOSFORGÖDSLING I PRAKTIKEN.

Bakgrund: SNV Rapport 5518: Fosforgödsling och odlingsekonomi med perspektiv på miljömål.

En nyutgiven rapport från England (Phosphorus in Agriculture and in Relation to Water Quality, A E Johnston och C J Dawson) ger i huvudsak stöd för den bakgrund som tecknas i SNV-rapporten. Mot bakgrund dels av denna engelska rapport, dels av de reservationer och kommentarer som gjorts i SNV-rapporten finns anledning att närmare gå in på en del frågor med praktisk anknytning.

Beträffande gödslingsrekommendationer ger SNV-rapporten i huvudsak två förändringar jämfört med tidigare rekommendationer (Jordbruksverkets Gödsling och Kalkning):

1. P-AL värdet betonas mer än klassen, vilket egentligen mest berör klass IV (P-AL 8-16). P-AL > 10 ses nu som en resurs att utnyttja och bygga ner.

2. Begreppet "stråsäd" har delats upp. Höstvete ger lägre och osäkrare skördeökningar än korn och kan därför få en lägre rekommendation.

Vidare har begreppet "fosforgödsling och bördighetsutveckling" getts en stringentare tolkning.

Dessa ändringar kan dock ses som tillägg till "Gödsling och Kalkning".Det är inte fel att fortfarande använda den som en bas för rekommendationerna.

Om P-AL.

En P-AL-bestämning i åkermark är utsatt för många felkällor: provtagningsvariation, tid på året, plats i växtföljden, årsmån, fuktighet, kanske provförvaring osv. Låga värden är ganska stabila, högre varierar mer. Det kan inträffa att man ett år uppmäter P-AL 11 och 4 år senare utan P-gödsling P-AL 14. Det "sanna" värdet har kanske ändrats från 13 till 12. Det är en variation man får ta, en besvikelse man får hantera. Men när det är så - är det rätt att överge klassbegreppet? Jo, vi tycker det. Det är stor skillnad på P-AL 9 och 16. Klass IV är gjord för en annan tid utan eutrofieringsproblematik.

Vi säger klart i rapporten att den behandlar normalfallet, normala jordar med normala pH-värden. Jordar med pH bortåt 8 har uteslutits i materialet. P-AL är inte avsett för dessa jordar. Den rådgivare eller brukare som har egen erfarenhet får använda den efter bästa förmåga.

I den engelska rapporten betonas att vid låg humushalt krävs högre jordanalystal för full skörd. Orsakskedjan är: låg humus - sämre struktur - sämre genomrotning - lägre fosforupptagning. Sådana platsbundna faktorer kan ha stor betydelse och lokala erfarenheter väger tyngre än de allmänna samband som finns i rapporten.

Beräkningar.

Vi har anpassat en kurva efter försökens resultat och räknat på denna kurva. Självklart är variationen i försöken stor, men ändå synes försöksmaterialet som helhet ge en nästan överraskande homogen bild.

I de flesta tidigare försökssammanställningar har inte variationen tydliggjorts. Här finns den åskådliggjord i diagram, och läsaren kan själv ta ställning till om siffran man kommit fram till syns värd att använda eller inte.

Olika grödor.

I och med att i huvudtabellen "stråsäd" utbyttes mot höstvete resp korn blev en del grödor inte omnämnda. Resultat för havre finns med i bilaga F3. De skiljer sig inte från korn i samma försöksserie, de mellansvenska bördighetsförsöken. Inga separata data finns för råg och rågvete. Det förefaller logiskt att föra höstsäd till vad som gäller för höstvete och vårsäd till vad som angetts för korn.

Det finns en logik i att behovet av nytillförd fosfor är mindre för höstsäd än för vårsäd. Rotsystemet har för höstsäd mycket bättre möjligheter att genomväva marken, att gå på djupet, att etablera en mer livaktig rotmiljö och utnyttja markfosforn bättre. Vårsäden måste utvecklas snabbt, etableringsfasen är viktig. Dessa teoretiska resonemang stöder de skillnader som kom fram i försöksmaterialet. Emellertid finns föga stöd internationellt för att höstvete skulle vara fosforeffektivare än korn. Men både för England och Tyskland är "korn" huvudsakligen höstkorn. Frågan kan behöva ytterligare bearbetas.

Det svenska bakgrundsmaterialet för vall är växtföljdsvallar, ofta fleråriga och med sorter och arter som inte är helt aktuella för en intensiv vallodling. I England betonas att fosfor behövs för snabb tillväxt på våren. Intensiv vallproduktion kan fordra större hänsyn än vad som anges i rapportens tabeller.

För övriga grödor får anvisningarna i Gödsling och Kalkning eller grödans odlingsanvisningar följas.

Skördeeffekter av fosforgödsling.

Här finns två dimensioner:

1. Direkta ettåriga skördeeffekter

2. En långsiktig bördighetskomponent.

Denna kommer fram som ett samband mellan grundskörd utan P och P-AL. Den har listats i tabell 2 som PT (kg skördeökning/P-AL) och dess ekonomiska konsekvenser som Gr.ek. (grundskördsekonomi).

Det är faktiskt en öppen fråga huruvida denna bördighetskomponent kan kompenseras med en högre direkt gödsling. Ett budskap från odlingssystemförsöken i Bjärröd (Sven Gesslein : Odlingssystem, växtnäring och markbördighet. KSLAT 9. 2001.) är att när en utarmad jord gödslades riktigt fick man snabbt upp full skörd, jämfört med praktiska odlingar i området. Johnny Johnston, Rothamsted, hade dock en fråga om detta: hur vet man att det inte fanns kanske 5% mer att hämta vid en högre grundbördighet? (Men inte heller Johnstons rekommendationer tar hänsyn till någon bördighetsuppbyggnad).

Klart synes dock att mycket av en grundbördighet kan kompenseras med en högre direkt giva.

Nedanstående bild sammanfattar rekommendationer grundade på de direkta skördeökningarna för enskilda grödor.

Figur 1.

I ovanstående figur 1 är P-AL en x-axel. Om P-AL är 8 skulle man alltså få följande rekommendation: vall 0, höstvete 0, korn underhåll minus, oljeväxter underhåll, sockerbetor underhåll plus, potatis underhåll plus.

Detta är då helt och hållet baserat på responsen hos individuella grödor. Hur strikt tillämpning av detta slår ut över en växtföljd visas i nedanstående tabell. Växtföljden tänkes vara de fyra första grödorna ovan..

Kg P vid olika P-AL.

	Und.h.	PAL2	3	4	5	6	7	8	9	10	11
Vall	25	30	25	25	20	20	0	0	0	0	0
Hv	25	30	25	25	25	20	0	0	0	0	0
Korn	20	40	40	25	25	20	20	15	10	0	0
Raps	20	40	40	35	30	25	20	20	20	15	0
medel	23	35	33	28	25	21	10	9	8	4	0

Följs detta bör systemet så småningom landa mellan P-AL 5 och 6 (mitten klass III). Man bör i det läget gödsla varje år och snittet blir 23 kg P.

Är det acceptabelt? Låt oss kolla upp grundskördsekonomin (tab 2 sid 24). För vall och spannmål lönar sig inte uppgödsling i sig, grundskördsekonomin är under 1. Men för oljeväxter är den entydigt positiv, 1,12 resp 1,15. Skördeökningen är 114 kg per P-AL-enhet upp till 8-9 (tab 2 och bilagor F2, F3) . Mot den bakgrunden får P-AL 5 ses som för lågt när oljeväxter ingår, och målet bör höjas till kanske 7-8. Ett alternativ kan vara att ge 40 kg P till rapsen ända upp till P-AL 7-8.

Ingår sockerbetor bör av samma skäl P-AL inte sjunka under 10.

Fler växtföljdsexempel finns genomräknade i bilaga 4.

Följande kan diskuteras:

Är det bättre att styra över P från vall och höstvete till oljeväxter? Frågan aktuell endast vid P-AL < 7.

Är detta för snålt i en helhetsbild? Oregelbundenheter i fältet kan leda till fläckvisa problem. Att ha större frihet i gödslingsplaneringen är också värt en del..

Förutsättningarna för beräkningen bör också ihågkommas. Det är en rätt kärv prisbild. I rapportens bilaga 5 finns underlag för att korrigera för ändrade prisförhållanden.

Det är viktigt att bibehålla proportionerna i denna diskussion. Det rör sig om ett par P-AL-enheter hit eller dit och det förmår provtagning och analys knappast urskilja. Det viktiga är att det i normalfallet inte går att hitta någon ekonomi i att bibehålla värden över 10.

Arbetsgång, förenkling och sammanfattning.

1. Bestäm bortförseln för en växtföljd eller motsvarande period, grödvis och medeltal.

2. Ange grödvis rekommendation enligt figur 1. Bestäm medeltalet.

3. Är medelrekommendationen lägre än bortförseln sjunker P-AL och vice versa. Vad kräver odlingen? Ingår sockerbetor P-AL 10, ingår oljeväxter P-AL 7-8, ingår korn P-AL 5-6, annars 4-5. Om så behövs, justera rekommendationen med hänsyn till detta, antingen med en betydlig höjning till den kritiska grödan eller med en mer allmän växtföljdshöjning.

Läget i praktiken.

Kostnadsjakt har lett till att fosforgödslingen starkt har minskats i växtodlingsjordbruket de senaste åren. I många fall har det gått för långt. Både i England och Tyskland har man haft samma utveckling, och där har man konstaterat problem med bristande fosforförsörjning. Osäkrare skördar och sämre kväveutnyttjande. För växtodlingsjordbrukets del är det mycket en fråga om att inte alltför mycket försumma fosforgödslingen. Det ska observeras att det inte är fråga om att bara pytsa ut lite fosfor. För att ersätta borförseln med en bra gröda krävs 25-30 kg P.

Å andra sidan kan vi kasta en blick på rapportens försöksresultatbilagor F1 och F4, data från försök i praktiskt jordbruk. Det är ganska många försök i P-AL-området 10-20. Det visar på dolda reserver som finns att utnyttja. De gör ingen nytta där de ligger men är en möjlig miljörisk.

Det talas om miljö i rapporten, men det förtjänar betonas att alla rekommendationer är strikt ekonomiska och syftar till bästa produktionsekonomi. Som antytts ovan finns inom denna ambition i en del fall ytterligare hänsyn att ta som kan modifiera rådgivarens/jordbrukarens slutliga ställningstagande.